singelsandra

Jag är otroooooooooligt trött, och otrooligt myssugen. Behöver en karl här nu på en gång, en mysig, go och kärleksfull en. Fast å andra sidan så låter jag inte vem som helst skeda mig en hel natt. Det ska vara någon speciell, någon man tycker om. Men jag tycker ju inte om någon än..... Ska det vara så jävla svårt, att träffa Mr right?!?!

Jag har nog helt enkelt gått och blitt jäkligt kräsen under åren som gått.
Man vet ju vad man vill ha, och han existerar väl inte ens, ni vet den där perfekta drömkillen!!

Ja menar varför träffa någon när man vet att man kan få så mycket bättre.
JO precis, därför ska jag tala om för er att man ska fan inte dejta egentligen. Inte fler åt gången iaf.
Träffar man flera killar samtidigt så inser man rätt så fort att alla oftast har något bra, uppmärksamma, NÅGOT BRA.

Vad jag menar är detta är: låt oss säga efter en dejt med varje kille så inser man att:

- Pelle är så fantastiskt rolig, killen har samma humor som mig!! underbart
- Linus är så himla trevlig, verkligen en gentleman
- Kalle har väärldens finaste kropp, vilka triceps, jag smälter
- Richard är lite små flummig, precis som mig, jag älskar det

När man sedan vart på dejt med dessa killar och snabbt märkt dessa bra sidor hos dem börjar man tänka:

"Hmmm, Pelle är ju så himla rolig, men inte en sådan gentleman som Linus. Fast Kalle har ju den där drömkroppen men han verkar inte kunna flumma loss så som Richard kan. Fast Richard var ju flummig, precis som mig men långt ifrån den där drömkroppen har han ju"  Vem ska man fortsätta träffa!??!! för visst, jag kan gå på en dejt med flera killar,under en och samma vecka, Men att hålla på och umgås med flera killar samtidigt, nefy i helvette de pallar jag inte med.

Så sitter man där och inser att drömkillen är en kombination av alla dessa killar man träffat på dejterna. Är det ens något vits att träffa någon av dem en gång till om man ändå vet att drömkillen omöjligt är någon av dem?

Man blir lite störd i hjärnan av att dejta för mycket, helt enkelt FÖR kräsen, man söker efter något så perfekt som helt enkelt kanske inte finns? Eller så finns han, men man har blitt så förblindad så man missar honom på cuppen bara för att man inte ger honom en chans, han hade ju inte dem där snygga perfekta bicepsen. Men en sendå?!?! Det är ju faktiskt insidan som räknas när det kommer till kritan, det vet väl alla?
Men varför ska man då hålla på och larva sig och vara så förbannat jävla kräsen, ja jag erkänner, jag själv kan vara förjävla ytlig ibland.

Jag tror man helt enkelt måste ta en titt på sig själv, för jag tror tamefan att man själv inte är så jäkla perfekt heller.
Kan jag leva upp till de kraven jag ställer på min blivande drömkille? NEPP; jag tänkte väl de

GONATT