Kärlek är en komplicerad sak.
Berusad på kärlek.
Det finns nog inge bätte i livet än att vara galet kär i någon, samt att personen i fråga är det tillbaka.
Det är faktiskt så att när man är kär så pumpas det ut massvis med hormoner i kroppen som håller energin på topp i flera veckor, eller månader. Ni som har vart kära på riktigt ni vet säker vad jag menar.
När man är kär blir man helt plötsligt trevligare, öppnare, gladare, ögonen blir klarare, man känner sig friskare och huden får en ny lyster, man tycker att alla människor är så trevliga och man har helt plötsligt inget imot att plocka ur disken utan att någon ens frågar. Man kanske glömmer bort att äta och sova men man är lika glad och pigg för det.
Att vara kär eller förälskad ger oss så mycket energi, det är nästan som om vi blir höga eller berusade, med andra ord, kärlek gränsar nästan till galenskap.
Inte nog med det,
hjärtat slår snabbare, pulsen ökar, och bara en liten blick från den man är förälskad i kan utlösa detta.
Men vad är det som gör att vi bara dras till vissa personer.
Ja, en del säger att det handlar om dofter. Att man blir kär i en person som har en doft som på något sätt stämmer överens med en själv, rent kemiskt alltså. Intressant faktiskt. kanske kan stämma
En del säger att det har och göra med tidigare minnen.
D.v.s. att vi omedvetet minns saker från vår tidiga barndom. T.ex. en doft, en min, små detaljer som en blick, ett speciellt ansiktsuttryck eller vad som helst. Kanske något som får oss att känna trygghet första gången när vi ser den där speciella personen. När vi känner igen detta hos den här personen så väcks kärleksminnet till liv och vi blir attraherade eller förälskade.
Jag tror faktiskt att detta delsvis kan stämma. Det måste ju finnas någon förklaring till varför man dras till vissa människor utan att ens känna dem. Det är en häftig känsla tycker jag, när man känner att "wow, vem är det där" om en person man aldrig sett förut. Sen några veckor senare kanske man inte kan vara utan varandra..
ja hörrni, visst är det vacker?? ;)
Nono
Ne fyfaaan vet du vad!! Jag ska gifta mig och leva lycklig i alla mina dagar.
När jag träffat den rätta, då släpper jag honom ALDRIG!
Styr mig i en salsa
Inte bara killen är spännande att titta på utan tjejen är ofta också grymt sexig!
En dans som man önskade att man var riktigt grym på!
Annars då?!?!?
Jotack, jag ligger hemma som värsta äcklet och kallsvettas som en gris.
Måste hoppa ner i duschen snart för såhär vidrig har jag inte känt mig på evigheter,
är nämligen sjuk. Drabbad av alla dessa små äckliga microorganismer som försöker angripa min kropp,,
och tydligen så försöker min kropp svettas ut de små jävlarna för fullt just nu.
Har inte vart ute ur huset på 3 dagar. Missat det sjukt fina vädert och säkerligen alla
snyggingar som gått en aningen mer lättklädda än när det är ruggigt och molning ute. Men de går ingen nöd på mig inte!!!
Dessa två är ju rätt så heta faktiskt, men dock så är de ju stureplansäckel, och såna går ju fetbort!!!!!!
Iaf för min smak. De ska vara en riktig karl, gärna en händig en. En snickare kanske,
som går runt i blåställ/snickarbyxor och en solbränd kropp, åh fyafan jag tror jag smäller av!!
Kärlek vid första ögonkastet
Som sagt, spinner vidare på detta ämne då det verkligen är häftigt att det faktiskt kan inträffa.
När de gäller de sista två pojkvännerna jag har haft så har det vart kärlek vid första ögonkastet med båda av dem, samt att det även var det för dem.
Den första höll jag ihop med i 2 år och vi var läskigt kära i varandra, precis hela tiden. Från den dagen vi träffades kunde vi lixom inte vara utan varandra på något sätt.
När det gäller min senaste kille så var det samma sak. Han hade till och med tjej, men gjorde slut med henne samtidigt som vi blev tillsammans. Andra gången vi träffades vart vi ett par, och gud så kära vi var!!!
Men dock har ju båda förhållanden tagit slut.
Den första killen och jag växte ifrån varandra och den andra killen visade sig ha många sidor som jag inte klarade av att leva med kort och gott.
Men därimot så har sexlivet med båda killarna vart så sjukt jäkla bra, kan inte hitta ett fel någonstans. Attraktionen när det gäller mellan dessa killar och mig kan man inte beskriva med ord. Men ojojoj, svårt att slita händerna ifrån varandra.
Det känns på något sätt som.... ja,,, vad ska man säga, jag vet ju att det faktiskt händer, kärlek vid första ögonkastet. Det är ingen myt. Det är väl det jag på något sätt hoppas på att få uppleva igen. Men samtidigt så hör man ju om dem som inte blitt tillsammans förens långt efter de träffats. Typ dejtat jätte länge och så.. Jag vet inte om jag tror på de....
Men de som jag därimot kan tro på, är att man kan utveckla en relation med en nära killkompis,. Det tror jag på.
Jag har själv en killkompis som jag har vart vän med i ungefär 4 år, och det känns ändå som det alltid kommer vara något speciellt mellan oss, eller han är väldigt speciell för mig.
Kan skulle egentligen kunna vara min drömkille. Men,, man vill ju inte sabba vänskapen heller.
Här om dagen så drömde jag faktiskt om honom, att vi typ var tillsammans. Sen när jag vaknade på morgonen så kände jag mig pirrig i magen när jag tänkte på honom. Ungefär som jag helt plötsligt kom på "det är ju han jag ska vara med" det kändes så rätt då den morgonen. Så jag skrev ett låångt sms som jag va nära på att skicka iväg. Men la det i utkastet och hejdad mig själv. Sen senare på kvällen så insåg jag att det nog va lika bra att INTE skicka iväg de....
Usch, de är inte lätt. Ibland är det svårt att förstå sig på sina egna känslor. Mina känns mest som ett ända kaos just nu. KIllar hit och dit.. Kan inte mannen med stor M bara dyka upp så jag får lite kontoll över mina känslor.
Seeeeeeg från helgen
Mkt trevlig helg måste jag säga. Dock vart det sjuuukt sent i lördags natt. Somnade inte förens vid 7 på morgonen. Shit vad död jag var hela dagen i går.
Blidde inte heller någon träff med hockeykillen. Tydligen så var han alldeles för trött och bakis, de va ju iof jag också, men hade ändå kunnat offra mig för att träffa honom men det kunde tydligen inte han. ÄÄH, skit samma. Får se hur det blir med det!!!
Har föresten blitt medlem på en sån där "dejtningssida" Lite smått underhållande och man får diverse förslag från män i alla åldrar,. Humm,,, finns en del snyggingar också men just nu så känner jag inte att jag orkar styra upp en dejt med någon. Det är faktiskt jobbigt att gå på dejt, de krävs ju rätt så mycke ansträning. Man måste vara sitt allra finaste jag, de får inte bli stelt och man måste berätta massor om sig själv. Usch och fy, inget jag har lust med just nu,
Skulle bara vilja ligga här i sängen med någon jag tycker om och mysa hela kvällen. Ligga och skratta, flumma och kramas. Orka behöva lära känna och dejta någon:P Vill bara ha den där speciella personen här nuuuuuuuu istället, att vi redan har lärt känna varandra och allt dedär blablabla..
Jag vill att det ska klicka på en gång när man träffar någon, annars kan det lika bra vara. Hur funkar ni`? fortsätter ni träffa någon även om det inte är "kärlek" på en gång?!?!?
Ikväll blir de alkohooool!
Nu ska jag snart ut och dricka ööl med massa kompisar. Ska bli mkt trevligt!! Känner att jag behöver de faktiskt. Ska bli skönt att dricka lite, känna dedär ruset i kroppen och bara tänka på nått annat än alla måsten och alla plikter.
Tänk vad lite alkohol kan göra med kroppen och kroppen, både dåligt och bra.
Fyfan, ska aldrig bli så full som jag va förra helgen, fattar inte ens att han vill träffa mig igen, hockeykillen. Jag måste ju vart som värsta fylleäckeltjejen, Mens hade jag också, eller jag fick den på kvällen där, verkligen SUPER BRA tajming. Inga tamponger hade jag med mig heller, så gick runt med samma äckelbilda hela kvällen och natten, uuuschhhh. Fick nämligen en av en tjej där på utestället.
MEN de verkar iaf bli så att jag ska träffa min hockeykille i morrn=D Myyyyyyyyyysigt!!!
Eller rättare sagt, min räddare i nöden!!
När hör man av sig egentligen?
Vet ni en sak!!
Jag är så fruktansvärt bra på att skrämma iväg killar. Så egentligen skulle jag behöva era råd och eran hjälp när de handlar om detta.
En sak är säker, jag tänker inte skrämma iväg den här otroligt underbara hockeykillen jag nyss berättade om. Vilket innebär att jag måste ta mig själv i kragen och inte vara "för på"
Ett fenomen när det gäller mig, är att alla de killar jag blir enbart vänner med, eller de jag träffar och känner att jag inte vill något med, dessa killar faller för mig, vill ha mig till vilket pris som helst.
Men de killar jag vill ha, de jag känner att jag tycker om och vill träffa hellst så fort som möjligt, de killar får jag inte eftersom jag antagligen skrämmer iväg dem..
ååh, de här om när man ska höra av sig, vems tur det är, om man ska ringa eller skicka sms...... Jaa, ni fattar. Jag är så trött på katt och råtta leken så ni anar inte.
En del tycker det är okej att höra av sig samma dag man träffats, en del tycker att man är fruktansvärt klängig och på om man hör av sig för fort.
Hela denna vecka har jag funderat på hur jag ska lyckas få "hockeykillen" så nyfiken på mig som det går. Ja menar, killar gillar väl att jaga sitt byte??
Jag är nog mer en sådan person som är väldigt rak på sak och gör som jag känner. Visst är det bra, men samtidigt så är det ofta också mitt fall. Tycker jag om en kille säger jag det, vill jag höra av mig så gör jag det. Men helt plötsligt så har jag saboterat hela skiten för killen uppfattar mig som desperat, klängig eller för på..
När det gäller hockeykillen så tycker jag än så länge att jag har skött mig bra, har nästan inte hört av mig nått alls, även om jag skulle vilja det:P Det var han som sa först "när får man träffa dig igen då" och jag föreslog i helgen. Så nu tänker jag faktiskt kasta bollen till honom. Hör han inte av sig så får det helt enkelt vara, jag ska fan inte höra av mig då. Han får visa att han verkligen vill träffa mig nu!!!
Han är riktigt het!!!!!!!!!!
Händer sånt här??
Håll i er, Detta är som taget ur en film.
Förra helgen var jag ute och festade med massa kompisar. När vi skulle dra oss hem bestämde jag och en kille som jag känner halv bra, att vi skulle ta en taxi hem till honom. Vi kom inte riktigt så långt för när vi precis skulle gå ur taxin började vi bråka om en skit larvig sak som inte ens är värd att ta upp. Fast egentligen kan man väl säga att det var ett "fylle tjafs" riktigt onödigt. Båda jag och han var kanske lite föör fulla;)
Iaf, sur och arg som jag vart så sprang jag ifrån taxin och gömde mig bakom en husknut för att se om han verkligen brydde sig om mig och sprang efter. Vilket han inte gjorde.
Då vart jag bara ännu mer arg och tänkte "ja men då skiter jag väl i honom" Så jag gick några steg och helt plötsligt så står det en skit snygg kille framför mig. Han såg att jag va ledsen och frågade vad som hänt, jag berättade allt om killen jag var med innan och så sa jag även att jag varken hade mobil, pengar eller busskort. såå hade jag lyckats skrapat upp mitt knä också eftersom jag hade ramlat innan som jag visade för honom, shit jag va verkligen full:P
Men jag frågade om jag fick sova hos honom och han sa att jag självklart fick det.
Så jag följde med en helt främmande kille hem. Jag va full, pank och utan telefon, jag skulle säga TOTALT LIVSFARLIGT, jag vet. Men jag va väl inte i mitt fullaste bruk när jag tog de beslutet om man säger så.
Men alltså, han var helt underbar, plåstrade om mitt knä och gav mig mjukiskläder, sen höll han om mig hela natten lång, så sjukt mysigt.
Han kysstes som en gud, alltså de stämde så jäkla bra mellan oss!!
Sex var det inte tal om, faktiskt så har jag inte sex med killar första gången jag träffar någon. Väntar hellre tills man träffats ett tag, då blir det mycket mer spännande.
Sen vaknade jag ju på morgonen och det kändes nästan som vi kände varandra, och jag tyckte till och med att han var snyggare än jag mindes. Inte nog med det, hockey spelare är han också, så ni kan ju bara tänka er hur fin hans kropp var! MUMS!!!
Så vi bytte nummer och har hörts lite i veckan, antagligen så ska vi ses på söndag!!
Ska bli riktigt spännande och se hur det känns då.
Som sagt, man träffar alltid någon när man minst anar det, och det kan man verkligen kalla det här!!!
Ligga sked med mig?
Jag har nog helt enkelt gått och blitt jäkligt kräsen under åren som gått.
Man vet ju vad man vill ha, och han existerar väl inte ens, ni vet den där perfekta drömkillen!!
Ja menar varför träffa någon när man vet att man kan få så mycket bättre.
JO precis, därför ska jag tala om för er att man ska fan inte dejta egentligen. Inte fler åt gången iaf.
Träffar man flera killar samtidigt så inser man rätt så fort att alla oftast har något bra, uppmärksamma, NÅGOT BRA.
Vad jag menar är detta är: låt oss säga efter en dejt med varje kille så inser man att:
- Pelle är så fantastiskt rolig, killen har samma humor som mig!! underbart
- Linus är så himla trevlig, verkligen en gentleman
- Kalle har väärldens finaste kropp, vilka triceps, jag smälter
- Richard är lite små flummig, precis som mig, jag älskar det
När man sedan vart på dejt med dessa killar och snabbt märkt dessa bra sidor hos dem börjar man tänka:
"Hmmm, Pelle är ju så himla rolig, men inte en sådan gentleman som Linus. Fast Kalle har ju den där drömkroppen men han verkar inte kunna flumma loss så som Richard kan. Fast Richard var ju flummig, precis som mig men långt ifrån den där drömkroppen har han ju" Vem ska man fortsätta träffa!??!! för visst, jag kan gå på en dejt med flera killar,under en och samma vecka, Men att hålla på och umgås med flera killar samtidigt, nefy i helvette de pallar jag inte med.
Så sitter man där och inser att drömkillen är en kombination av alla dessa killar man träffat på dejterna. Är det ens något vits att träffa någon av dem en gång till om man ändå vet att drömkillen omöjligt är någon av dem?
Man blir lite störd i hjärnan av att dejta för mycket, helt enkelt FÖR kräsen, man söker efter något så perfekt som helt enkelt kanske inte finns? Eller så finns han, men man har blitt så förblindad så man missar honom på cuppen bara för att man inte ger honom en chans, han hade ju inte dem där snygga perfekta bicepsen. Men en sendå?!?! Det är ju faktiskt insidan som räknas när det kommer till kritan, det vet väl alla?
Men varför ska man då hålla på och larva sig och vara så förbannat jävla kräsen, ja jag erkänner, jag själv kan vara förjävla ytlig ibland.
Jag tror man helt enkelt måste ta en titt på sig själv, för jag tror tamefan att man själv inte är så jäkla perfekt heller.
Kan jag leva upp till de kraven jag ställer på min blivande drömkille? NEPP; jag tänkte väl de
GONATT
Mitt lilla lammkött:P
Men vad tror ni jag lyckas med?!?!?
Joooo när jag står och väntar på tåget hem så dyker plötsligt den där snygga killen upp. Han bor jätte nära mig, det vet jag eftersom jag ofta brukar se honom vid busshållsplatsen hemma. Vet också att han har en storesyrra som är lika gammal som mig. Iaf han är jäääääääääääkligt fin, men dock 3 år yngre än mig, känns som lite förbjuden frukt på något sätt. Eller snarare ett lammkött, men ett riktigt fint sådant. Nog skulle jag kunna lära honom ett och annat.
Men det är verkligen något speciellt med honom, kan inte beskriva vad. Skit fin rumpa, och skit fina ben,. Han måste helt klart träna något, kanske en hockeykille? eller fotbollskille?
ååh, verkligen typiskt att man ska stöta på honom när man är i sitt allra sämsta tillstånd någonsin. Trots det så fick vi ögonkontakt flera gånger, både på tåget, busshållsplatsen och på bussen.
Varje gång jag stöter på honom så slår alltid samma tanke mig, det är att jag blir så jäkla sugen på att skriva en lapp där det står " du är så jäkla fin" och sträcka den till honom precis när jag ska kliva av bussen.
Hmmmmmm, kanske man ska göra det nästa gång!! Mest för att det är kul och se om man får någon rolig lapp tillbaka.
Jävla skit att han måste vara så mycket yngre än mig, why, why, why.....
kan bara tänka mig hur härligt det skulla vara att få styra och ställa över honom i sängen... Mitt lilla lammkött.
Mys på tåget med en okänd man
Min enda tanke var "jag ska faan på detta tåg oavsett vad" Med lite vilja och styrka så lyckades jag bland de allra sista av människor att trycka mig in mellan tågvagnarna och få en stå plats. Tänkte genast att fy i helvette för att stå där hela vägen til stan. Massor med främande människor som flåsar och svettas, framför mig stod en kvinna som viftade på sitt hår titt som tätt och hon tvingade där med mig att böja huvudet bakot så att jag inte fick hela hennes äckliga hårsvall i ansiktet. När tåget precis skulle stänga dörrarna så var det en sista människa som trängde sig in i tåget och hamnar precis bakom mig.
Jag känner ju på en gång att det är en manskropp som pressas mot min rumpa och rygg. Han tar tag i en stång vid mitt huvud och det ända jag ser är hans arm som sticker fram brevid mig.
Kan säga att de var faktiskt jäkligt mysigt. Trots att det var en helt okänd man som stod så tätt, tätt intill mig så kändes det på något sjukt sätt bra. Så jag passade på att luta mig lite halft bakåt och kände på en gång att han gav gensvar och lätt mig luta mig mot honom. Så där stod vi och tryckte våra kroppar mot varandra samtidigt som tåget hoppade och skumpade fram.
Blev lite sugen på att se hur han såg ut, men ångrade mig ganska fort. Ville inte bli besviken över att han inte var en sådan heting som jag stod och fantiserade om att han var. Så jag lät bli och höll mig från att titta bakåt när jag sedan klev ut ur tåget. ¨
Men mysigt var det fan=) så jag tackar för den spontana mysstunden med den främmande mannen i morse!!
Varför spanar jag ständigt efter snyggingar?!?!
SingelSandra, de är jag det=D En singeltjej som bor i en av Sveriges storstäder.
Själva meningen med bloggen är väl mest att jag ska få chans att skriva av mig. NI vet ju själva hur mycket tankar och funderingar som ploppar upp i samband med att försöka finna kärleken.
Den sanna kärleken som det heter, ska man ens tro att den finns?
En annan sak som kan vara roligt är självklart att höra era åsikter, tankar och funderingar kring det jag skriver. Känner ni igen er? håller ni med? tycker ni samma sak?
En sak som jag ofta tänker på när jag är ute bland människor, är att vart än jag är så spanar jag omedvetet efter någon snygging. När jag ser en kille som ser bra ut så kan jag bara inte låta bli att titta, det är både spännande och lite smått underhållande att vila ögonen på en riktigt fin kille. I samma sekund som jag ser honom (detta sker på några sek) så hinner jag tänka en massa sjuka saker som "undra hur han skulle vara i sängen, eller har han flickvän, en sån där snygging kan inte vara singel, tänk om han är min blivande pojkvän" o.s.v. Alla dessa sjuka tankar flyger förbi samtidigt som man för en kort sekund får ögonkontakt med honom innan han försvinner bort i folkmassan.
Har man tur får man ett litet leede, eller en lång kvarhållsam blick från snyggingen på tåget eller på gatan.
Men egentligen?!?!? Det är väl bara en kul grej antar jag.
Men just dedär, att man på något sätt går och spanar omedvetet, ligger det i vår natur?
Eller i min natur att titta efter snyggingar.
Egentligen vill jag ju inget, skulle aldrig falla mig in att fråga efter nummer eller något sådant, haha snacka om desperat man skulle vara då. De är väl bara de att det ligger i ens natur, man söker ständigt efter den där speciella, eller snarare, man är mottaglig för att han skulle kunna dyka upp när som helst.
